Inspirerande lunch

Torsdag.
Första spadtaget i konceptet Akademikercoacherna är taget. Efter 6 år med CoachHuset har jag en klar bild över mina förväntningar på en riktigt bra coach. Tanken är att samla en elit av svenska coacher. Kraven är höga, akademisk examen, ICF-ceritifiering mm. men allra viktigast är att de är "energizers". Coacher som är kraftfulla, möjlighetsorienterade, professionella med ett stort intresse för och fokus på andra människor. Hade lunch med tre av de blivande Akademikercoacherna. Efter lunchen var jag full av energi och övertygad om att detta är rätt satsning.

Pia Santesson, Patrick Grimlund och Sören Holm.

Indien-idé

Onsdag natt.
Började skissa på idén om att köra coachutbildning i Indien. Motsvarande vår egna utbildning CoachTåget. Gjorde en kalkyl för att se om det var möjligt att genomföra.

Etik

Onsdag kväll.
Telefonmöte med tre engagerade coacher. Vi har startat en grupp inom ICF för att adressera och bolla etikfrågor. Härligt att träffa coacher som brinner, tar initiativ och offrar fritid för att lyfta etikfrågor i coachingbranchen.

Om du eller någon du känner vill ordna ett seminarium runt etik eller vill ha stöd i etikfrågor i största allmänhet så kan jag varmt rekommendera Sören Holm och Mats Ögren. Cecilia Gromark, du är ny för mig, men jag tror jag törs rekommendera även dig. Grattis till din MCC!

Påskrivet avtal

Tisdag.
Åkte till Jusek för att skriva under avtalet. Då var avtalen med båda akademikerförbunden formellt undertecknade. Dags att fira.

Hanna Berheim Jusek

Fredrik Broms

Fredrik är en av mina trogna följeslagare. Han kom in i CoachHuset redan 2003. De senaste åren har han ansvarat för CoachHusets karriärcoaching.

Jag uppskattar att ha dig i CoachHusets team. Vi är olika vilket gör att vi kompletterar varandra. Efter alla år känner vi varandra väldigt väl. Du vet hur jag tänker så det är enkelt att samarbeta och jag känner mig lugn när du tar rodret. Du är dessutom snabb, skärpt, ärlig, lojal, ställer alltid upp (minns du när vi bestämde oss för att svara på en offentlig upphandling kl 22.00 dagen innan den skulle vara inlämnad) och en bra coach. Vilken tur jag har som har dig.

June

I tre år har jag suttit i styrlesen på IT-bolaget June som grundats av ett gäng unga proffsiga KTH-are. Idag är de 13 anställda. Det har varit kul, spännande och framför allt utvecklande att följa deras resa. Från och med dagens möte tar jag över rollen som styrelseordförande. Det började bra, vi hann igenom alla punkter utan stress och slutade i tid. Anmälde mig till en styrelseordförandekurs.

Multiträff

Måndag kväll har vi träff med CoachTåg-elever och intresserade av CoachTåget. Ingrid presenterade en coachövning om triggers. Hon har en aldrig sinande låda av coachverktyg. Syftet med dessa "multiträffar" är att det ska vara ett energirikt möte med tillfälle för personlig utveckling och nätverkande. Det blev väldigt lyckat som vanligt.

En nystajlad Ingrid

Civilekonomerna och Jusek

Måndag.
Idag är det utbildning och godkännande av den första gruppen coacher som ska erbjuda coaching till Civilekonomerna och Jusek. Lite nervöst. Nu ska vi upp till bevis om vilka coacher vi har.

En av coacherna, Evasanne, kommer in i rummet med skinnpaj, motorcykelstövlar och jeans. Jag tittar bestört på henne och oroligt på representanterna från Jusek och Civilekonomerna. Hur kan hon vara så nonchalant i sitt klädval?

Härliga, sprudlande Evasanne är en väldigt duktig coach. Efteråt har vi ett långt telefonsamtal i ämnet. Jag konstaterar att jag inte kan be henne byta klädstil för då skulle det inte vara hon. Å andra sidan vill jag att CoachHuset ska ha en image som matchar våra kunder. Ett dilemma. Jag behöver i alla fall vara tydligare i mina förväntningar till nästa gång.

Evasanne

Hanna från Jusek och Alexander från Civilekonomerna var positiva och alla coacherna blir godkända. Evasanne gjorde ett gott intryck och lyckades tydligen charma representanterna.

Inbrott

Fredag.
Någon har brutit sig in i konferensrum Granen på MötesRum, från gården. Ett fönster är helt uppbrutet. Inget verkar dock saknas. Konstigt. Jag ber några snickare spika igen fönstret.

Artiklar om Daves kurs

Ing-Marie Olofsdotter, en av deltagarna på kursen med Dave Buck, bloggar om upplevelsen. Ingg-Marie skriver en hel del tänkvärt om ledarskap. Läs hennes blog.

Linn Wallin även hon deltagare på kursen skriver på coachbranschen.se.

Sista dagen i Bangalore

Onsdag.
Karen, Don, DR Reddy och Satya har åkt. Jag möter Belinda och Barbara vid frukosten. Två australiensiska kvinnor som båda är MCC-certifierade (Master Certified Coach, högsta nivån som kräver 2500 coachingtimmar). Barbara har tidigare utbildat många av de Indiska coacherna och de ska idag ha en mentorcoachingdag. Träffar mentorcoachinggruppen på lunchen och är med dem för at lyssna på MCC-coaching på eftermiddagen.

Barbara

Belinda har skrivit en handbok om att bygga en framgångsrik coachingpraktik som jag skumläste, den var lättläst, bra struktur och riktigt bra. Läs om hennes modell pcbs här >>

På kvällen träffar jag svenskarna. Tanken var att vi skulle äta middag men alla restauranger som serverar alkohol var stängda pga valet. Valpropagandan i media har slutat och tanken är att Indierna ska ha ett dygn av eftertänksamhet för att kunna göra ett klokt val.
Det slutade med Pizza hemma hos Linda. Kul att stämma av alla intryck med svenskar.

ICF-konferens i Bangalore

Tisdag.
Konferens hela dagen med drygt 150 deltagare. En bil med poliser och en uniformerad kvinna med 3 stjärnor kom och hämtade mig för att vi skulle ordna med blusen till sarin som Mr Chief Comissioner lovat.

Jag höll ett föredrag om Sveriges coaching-resa och erfarenheter som de kan ha nytta av. Jag föreslog ett internationellt utbyte genom att skapa en coachring med varannan Indier och varannan svensk vilket gav applåder. Jag hade på mig en indisk dräkt och fick många komplimanger för det.

Efteråt fick jag höra av en av deltagarna att han förstod allt jag sa och väldigt lite av vad australiensarna sa, mao är det en fördel i Indien att inte prata för avancerad engelska.
Don och Karen var upptagna med intervjuer. Tydligen kommer intervjun i både nationell TV och dagstidning.

På kvällen var det party på ett hotellrum. Ingen sprit får serveras officiellt pga valet och ingen sprit fanns att handla förutom om man är Chief Commissioner. Då gick det att ordna. Tyvärr blev det missförstånd runt vem som skulle hjälpa mig att sätta på mig min sari vilket innebar att jag inte kunde ha den på mig. Mycket pinsamt när Mr Chief Commissioner gjort sig så mycket besvär. Under hela kvällen satt 6 män som är underställda Satya, i en egen ring vid sidan av oss andra utan att säga ett ord. TVn var påslagen och flera gånger kom Chief Commissioner på bild i nyhetssammanhang angående nån stor juvelstöld och säkerheten runt valet mm. och varje gång applåderade alla.

Sent på kvällen blev det ett känslosamt avsked. Jag fick en fin klocka i present. Satya åkte tillbaka till sitt valarbete.

Certifieringsceremoni

Måndag.
Karen Tweedie, från Australien och president för ICF globalt har anlänt. Kul att se henne igen, vi träffades på konferens i Köpenhamn och i Geneve förra året.

Karen Tweedie

Vi åker in till Satyas kontor och sitter hela eftermiddagen runt ett bord och tar emot gäster. Äntligen får jag träffa Satya. Han fick veta 23.00 på kvällen innan att han fick tillstånd att lämna valarbetet. Han var någon annanstans i Indien och hade en resa på 10 timmar för att komma till oss. Senare på kvällen var det ICF-ceremoni där ett antal coacher skulle få sin ceritifiering. De har nu 7 ACC och 2 PCC i Indien av totalt 500 medlemmar. Det var stort pådrag med dans, modevisning och tal av Chief Commissioner.

Don, jag och Karen var hedersgäster och fick sitta på scenen tillsammans med Chief Commissioner, Satya och Indiens ICF-president.

Chief Commissioner tackar Dr Reddy. Satya till höger.


Jag får pokal och sjal som hedersgäst av Satya.

Senare var det middag. Jag tackade Chief Commissioner för den fina sarin och han frågade om jag skulle ha den på mig. Det kan jag tyvärr inte för jag har ingen tillhörande blus och i morgon är det konferens hela dagen. Det ordnar jag sa han. Ok då ska jag ha på den på middagen efter konferensen. Kommer du då? Ja, i så fall kommer jag svarade Chief Commissioner, det var inte planerat.

Middag = whiskey, drinkar och en massa olika snacks, som kycklingvingar etc. i flera timmar. När jag tror att det är dags att bryta upp kommer den riktiga middagen med typisk indisk mat som består av ris, bröd och olika starka röror som indierna blandar och äter med högerhanden. Vi västerlänningar får dock bestick.

Besök hos betydelsefull man

Söndag.
Don Whittle från ICF har nu anlänt från USA. På kvällen blev vi bjudna hem till Mr Chief Commissioner Shankar M. Bidari. En väldigt betydelsefull man som ansvarar för den största och viktigaste administrationen, all polis och säkerhetspersonal (60 000 anställda) i Karnataka-området (60 miljoner invånare).

Mr Chief Commissioner Shankar M. Bidari och mottagningsrummet.

Alla Indier var nervösa i hans närhet och satt mest tysta. Don däremot var cool och skämtade med Chief Commissioner. Det var väldigt svårt att förstå vad han sa. Vi satt på en stor takterass och det började åska och regna. Äntligen hade det efterlängtade regnet kommit. Vi bjöds på 25-årig whiskey och en massa snacks.

Takterass med 250 år gammal lampa. Don i gult.

Efter en stund kom två gäster som var lättsamma med perfekt engelska. Hon var chef över Indiens största Stålföretag (Indian Steel Company) och han jobbade inom polisen med ansvar för terroristbekämpning. Don och DR, Reddy gav sig iväg för att möta Karen på flygplatsen så jag blev själv kvar när själva middagen började.

Alla åt med händerna och till en början hade jag lite svårt att inte känna mig äcklad. Jag åt med en gaffel i högerhanden och petade upp ris och såser i brödet som jag höll i vänsterhanden. Jag kände mig riktigt välanpassad. Efteråt fick jag dock veta att de aldrig använder vänsterhanden eftersom den används vid toalettbesök (de använder nämligen inte toalettpapper). Mao var de troligen ändå mer äcklade av mitt bordsskick.

När de andra for fick jag bra kontakt med Chief Commissioner. Han berättade att han vill satsa på coaching. Han vill ge 10 ha mark till ICF för att de ska komma till Bangalore och bygga ett coachingcenter. Han frågade om jag kunde komma och ta hand om det i tre år!
Det påstås att han har haft en stor inverkan i att göra Bangalore till det IT-centrum det är idag, så detta kan vara på riktigt allvar.

Jag fick flera presenter bla en väldigt vacker Sari (ca 5 meter tyg). Efter regnet låg det fullt med blomblad på gatan och det luktade fantastiskt.

Svenskar i Bangalore

Idag var det planerat en längre utflykt med övernattning, men min ICF-kollega Don Whittle missade sin transfer och kommer inte förrän sent i kväll. En oplanerad dag i Bangalore med andra ord.

Stort tack till Ralf Löbel som innan jag åkte tipsade om en svensk tjej, Linda som bor och jobbar i Bangalore. Jag ringde upp henne och blev direkt bjuden på Barbeque. Det visade sig att hon driver ett eget företag där hon säljer internationell utbildning i soft skills till indiska företag. Imponerande att klara det i denna mycket annorlunda kultur. Nya samarbetsidéer för CoachHuset dök upp direkt :-).

Linda och Mikaela.

Träffade dessutom flera andra spännande människor. Marcus Lippert är en av grundarna till Indpro som säljer IT-konsulter till svenska företag. De har 50 anställda och en IT-konsult kostar 150 kr per timme. De har flera svenska civ.ing på plats och satsar på att utbilda indierna så att de kan jobba enligt svenska modeller. Jag berättade om June (där jag är styrelseordförande) och det visade sig att de gjort försök att få in dem som kund men inte lyckats. Jag tycker konceptet verkar klockrent och ska berätta för June om mina intryck.

Marcus

Sightseeing i Bangalore

Lördag.
Fick tid för lite sightseeing i Bangalore. Det finns människor och små försäljningsstånd överallt. Ofta står indierna bara helt stilla och tittar. De är alltid välklädda och kvinnorna har fantastiska färger på sina kläder. Trafiken är helt häpnandsväckande. Skiljer sig inte från YouTube-filmen >>

Rekha

Fredag.
Rekha är en öppen tjej som gladeligen svarade på alla mina nyfikna frågor. Hon är 35 och singel. Hon bor med sina föräldrar och sin bror med familj. Alla har varsitt eget rum med en dubbelsäng, utom barnen som inte får sova själva. Barnen, en kille 10 år och en tjej 6 år väljer själva varje kväll vilken av de vuxna de ska sova hos. Barnen äter inte själva. Någon vuxen matar dem. De använder inte bestick. Rekha avslöjade att hennes mamma ibland matar henne när hon kommer hem sent från jobbet och inte orkar äta själv.

När Rekha känner sig redo att gifta sig berättar hon det för sina föräldrar varpå hela släkten ger sig ut på jakt för att hitta en man åt henne. Bekvämt tycker hon. Hon blir alltid tillfrågad och kan säga nej om hon inte accepterar mannen. Hon vill dock vänta lite till för att bli ännu mer självständig och oberoende.

När det blir bröllop kommer jag att bli inbjuden. Det är minst 1000 personer på bröllopen som varar i två dagar. Alla som hon mött genom livet blir inbjudna. Hon minns alla namn. Hon kommer att åka runt till alla för att personligen lämna inbjudan till bröllopet. Utom till mig. Rekha har aldrig varit utanför Indien och är inte intresserad av att resa. Hon vill inte ens åka utanför Karnataka för då längtar hon hem.

Behandlad som en prinsessa

Jag var förberedd på något extra här i Indien men de lyckas ändå överraska mig. Jag hann knappt kliva av planet förrän jag krockade med en man med mitt namn på en skylt. 20 m längre bort står två män med varsin blombukett. Min Indiske vän har skickat sin assistent MR Nagabushan och DR Reddy att hämta mig 00.10 och de har lyckats ta sig in innanför immigrationsdisken för att möta mig!


De har planerat veckan med utflykter och möten med spännande människor. Men det finns även tid för shopping. I morse blev jag eskorterad av Reka som visade mig Bangalores bästa shopping. Reka är välutbildad med en Master in Science och jobbar som stenograf (!) åt Satya. Hela dagen hade vi en bil med chaufför till förfogande. De har fantastiska färger på sina kläder och jag kunde inte låta bli att köpa två Indiska klädesdräkter, trots att jag nog aldrig kommer att få användning för dem igen.

Utresan

Idag fick jag sätta väckarklockan för första gången på länge. Taxin hämtade 04.50.
Mellanlandade i Frankfurt 08.45 för att ta nästa plan till Bangalore 11.55. Gott om tid om inte Frankfurt flygplats vore så komplicerad. Jag följde skyltarna och gick i cirklar. När jag frågade om vägen blev det ändå mera cirklar. Tre köer, två uttömda vattenflaskor och tre säkerhetskontroller senare, (varav två var samma där jag ena gången nästan fick klä av mig naken för att det pep överallt och nästa gång gick rakt igenom utan att bli stoppad, märkligt), kunde jag 1,5 timme senare sätta mig ner med PC:n nära gaten. Med min nya, söta, minimala Samsung kan jag utan en sladd skriva detta inlägg. Tekniken är fantastisk.

Tufft att leva upp till

Det kan inte nog upprepas hur fantastisk Dave Buck är. Han producerar nyhetsbrev till CoachVilles stoora nätverk oftare än jag hinner läsa. I sitt senaste nyhetsbrev skriver han om sitt Stockholmsbesök och det är tydligt att även han njöt av vistelsen vilket gläder mig. Jag måste stretcha mig rejält för att leva upp till hans acknowledegment (någon som har ett bra svenskt ord?).

Klipp från nyhetsbrevet:

Last week I was in Stockholm for two amazing days of Coaching Exploration with a great group including coaches from Sweden, Norway and Spain. We really got into it with one day on Environmental Design for Flow and one day on Super Conductivity Coaching; two of our advanced coach training topics. We had coaches from several great coaching schools together sharing and challenging ideas. I learned so much.
We had soooo much fun. We have so many Swedish students in our school thanks to our great strategic partner, Coach Huset. It was wonderful to meet them face to face after so many teleclasses together. Thankfully their English is WAAAYYYY better than my Swedish!

I want to give special acknowledgments to Carina Kindkvist, the owner and leader of Coach Huset (Coach House) and Jenny Axelsson, the organizer of the Coach Train program within Coach Huset. I really like Coach House and Coach Train - great branding.

Carina is a true leader in the Coaching field - she has organized a great team of coaches and a great method for finding coaching opportunities within organizations. She has developed a method for placing the perfect coach with each client - very inspiring. A great role model.

And a BIG cheer for Jenny who just got her ACC! yeah.

Allokera coacher

Dags att knyta upp coacher till akademikerfacken. Nu när avtalet är klart måste vi säkra att coacherna är med på banan. Vi har tidigare säkrat att vi kan leverera, men nu måste vi bli konkreta. Kraven på coacherna är höga. Förutom att de ska vara erfarna coacher så ska de uppfylla ett antal andra kriterier; erfarenhet från näringslivet, akademisk utbildning mm. Jag skickade ut en fråga till coacher jag vill ha med i projektet. Resultatet är bättre än jag hoppats. Hittills har alla coacher sagt ja, och vi kan erbjuda fackförbunden en elit av Sveriges coacher.

Civilekonomerna

I november fick jag ett samtal från Alexander Beck på Civilekonomerna. Vi var i kontakt för flera år sedan och CoachHuset har förmedlat coaching till dem tidigare. Alexander undrade om vi var intresserade av att diskutera ett samarbete. Det var vi så klart. I dag, sex månader senare, skrev vi äntligen på samarbetsavtalet. På vägen fick vi även med oss Jusek.

Förbunden kommer att erbjuda sina medlemmar tre tillfällen karriärcoaching. De hoppas att effekten ska bli att arbetande medlemmar byter jobb så att det blir rotation i arbetsmarknaden. Arbetslösa och varslade medlemmar omfattas inte eftersom de erbjuds coaching genom Arbetsförmedlingens stora satsning. I avtalet ingår även att erbjuda medlemmarna karriärrelaterade seminarier i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Fredrik är CoachHusets projektledare. Vi har sedan tidigare liknande avtal med Sveriges Ingenjörer och KTH Alumni. Fredrik har skött dessa avtal på ett föredömligt sätt vilket har varit ett bidrag till avtalet med Civilekonomerna och Jusek eftersom de samarbetar med Sveriges Ingenjörer.

Om att ge råd

Två dagars kurs och en kväll har skakat om min syn på coaching. Många vet hur envis jag varit om detta men nu har jag börjat omvärdera; det kan nog vara ok att ge råd..

Jag har börjat skissa på en modell. Kortfattat så handlar det om fyra medvetandeområden där coachen kan röra sig:

1. 
   Det klienten vet att han vet. Här behövs ingen coaching eller möjligtvis prestationscoaching.


2. 
   Det klienten inte vet att han vet. Här bör den största delen av coaching pågå. Att locka fram klientens potential, drömmar, styrkor, värderingar, motivation etc. Coachen är expert på processen, men ska inte ge eller styra mot svar.
   Inom detta område ligger även "sunt förnuft"-ämnen som försäljning och ledarskap. För att bli en riktigt bra ledare måste man utgå från sig själv.


3. 
   Det klienten vet att han inte vet (tex klienten vet att han inte har kunskap för att ta en VD-roll). Detta är området för lärare, mentorer och managementkonsulter. Coaching i detta område kan handla om diciplin och om att skapa utrymme för reflektion. Om coachen har kunskap i ämnet blandas coachrollen med lärarrollen.


4. 
   Det klienten inte vet att han inte vet (tex klienten kanske inte vet att det finns vissa koder för beteende, klädsel e.d. i VD-rollen). En coach som aldrig varit VD och ska coacha en nybliven VD kan bara coacha klienten till en viss nivå. Inom detta område är det en fördel att coachen har kunskap om ämnet. Här kan coachingen blandas med information/råd.

Dave i Stockholm

Att ha en av världens främsta coacher, Dave Buck (se http://www.coachville.com/home/html/about_dave_buck), på besök går inte obemärkt förbi.

Två dagars kurs och en kväll har skakat om min syn på coaching och jag har även blivit omskakad personligen. Nu vet jag vad jag vill, hur jag ska nå dit och energinivån är på topp.

CoachHuset har samarbetat med CoachVille i fyra år och hade jag vetat att Dave var såå bra så hade jag bjudit hit honom tidigare. Nu var det han som bjöd hit sig själv eftersom han ändå skulle till Spanien (!).

Blogg. Blogg? Blogg! Blogg :-)

Jag gillar öppenhet, delaktighet, tekniska nyheter och att vara först så varför har jag inte börjat blogga tidigare? Först nu har jag hittat en bra anledning. Nästa steg i utvecklingen av CoachHuset är att skapa en stabil verksamhet som är helt oberoende av mig så att jag kan fokusera på att få CoachHuset att växa. För att kunna släppa taget behöver jag säkra att CoachHusets grundvärderingar/själ lever kvar. Att blogga är ett spännande sätt, värt att prova.